SM innan  80

Slickar såren efter söndagens fiasko på lydnaden. Letar desperat bland mina tidigare 40 bortförklaringar men detta var något helt nytt; att en Pitebonde mitt på söndagen kommer på idén att sprida koskit på sin åker, fem meter från vår appellplan, när vi ska avsluta en strålande tävlingsdag med en briljant lydnad till publikens ovationer.

Inspirationen dog redan vid uppvärmningen då lukten var outhärdlig. Chabbe blev illamående och vägrade ta emot min mutkorv och jag kände mig drogad och tappade stinget i steget redan vid inropet.

Vi räddade i alla fall en sjua på fria följet. Bra gjort. Men vid inkallningen fick bonden för sig att det var väldigt viktigt att sprida skiten parallellt med Chabbes inkallning - och - eftersom hen spred dyngan utan ljuddämpare på traktorn hörde inte Chabbe när jag vrålade stanna och ligg. Vi fick göra om momentet när traktorn var en bit bort. Betyg 7. Bra gjort men jag anande oråd inför framåtsändandet.  

Jag har ju blöta gula fläcken och ser lite dåligt men jag hade en känsla av att hunden inte var framför mig när jag passerade gruppen. Och mycket riktigt. Chabbe hade fått nog och demonstrativt lämnat planen innan gruppen passerats. Tablå ned.

Betyg 0.

Där försvann Certet och publikens ovationer. Men vi genomför ända övriga lydnadsmoment pliktskyldigt. Bra gjort.

Skitsamma, tänkte jag, och såg fram emot att få tröstäta lite Pitepalt i klubbstugan. Men där kom nästa bakslag. Köket hade packat ihop för dagen. Jag vet egentligen inte vad som sved värst; Missat Cert eller missad Pitepalt? Först vid prisutdelningen fick jag nytt liv och sken ikapp med solen. En seger är ju alltid en seger.

Med ett dygns distans gläds jag åt specialen i Piteå. Bra sök och jättefint uppletande, trots att han spårat i fyra kilometer dagen innan

Lite om lördagens spårtävling. Ända sedan jag passerade länsgränsen mot Norrbotten har jag haft dåligt samvete för att jag snott startplatser för de norrländska ekipagen. De har ju så kort säsong och så få tävlingstillfällen, jämfört med oss söderifrån.

Med den tanken har jag bett om att få kalhyggesspåren, som kanske ingen annan vill ha. Och min önskan har uppfyllts till fullo. I Umeå gick 80 procent av mitt spår på kalhygge och nu i Piteå 95 procent. 

Måste erkänna att vi inte tränat specifikt på kalhyggen inför norrlandsturnen. Var här som ung och då fanns det skog men tiderna förändras. Nu fladdrade Chabbe runt på kalhygget i över en timme innan slutpinnen hittades. Min Gps avslöjade att vi travat och snubblat runt på hygget i över fyra kilometer. Perfekt uppvärmning inför morgondagens elitsök, tänkte jag, och viftade med slutpinnen. Förgäves. Spårmottagaren hade gett upp. Min röst ekade tondövt över ett öde landskap i den norrländska vildmarken.

Jag älskar bortförklaringar 

Bedömning, Prispallen

Även Piteå Bk har, liksom Umeå, en prispall med stålram, trots allt timmer från områdets alla kalhyggen. Säkert en norrländsk trend. Min bedömning är att detta är en orginalpall från när klubben bildades 1967, men eftersom Bloggen inte är Antikrundan ger jag inga extra poäng för det.

Storleken på plattformarna är väl tilltagna och perfekt om två personer hamnar på samma poäng. Två personer, modell medium, med två hundar, modell medium, ryms på varje pallplats. Däremot är pallen för hög och svår att beträda för vinnaren, utan hjälp från funktionärer. Eftersom jag gått på gym var det inga problem för mig men det finns ju pristagare som inte förberett sig för att beträda höga prispallar. Den höga pallen leder också till att vinnaren måste böja sig väldigt djupt när hen gratuleras av domare och medtävlare, vilket skapar problem för dem med ryggont.

Tyvärr är underhållet eftersatt. Lite ranglig och lite färg på siffrorna och klubbens namn som pryder pallens frontparti skulle höja betyget. På plussidan ligger  placeringen mitt emellan flaggstänger där flaggorna svävar fint i vinden – men – pallen är felvänd. Bör vändas och flyttas bakåt 4, 5 meter så att pristagarna fär fri utsikt ut mot arenaområdet, där de skapat sina framgångar. De kan då också inte bara höra, utan också se de svävande flaggorna.

Men jag ger ett halv poäng för att pristagarna hyllades med ett fyrfaldigt leve vid prisceremonin. Trevligt.

Betyg 8

En helg, två pallplatser. Klart jag är nöjd. Jag sa det innan och jag säger det igen: Vår tävlingssäsong startar med Norrlandsturnén. Spårtävlingen i Umeå gick på anrika marker, då de var lagda på samma marker som vid deras senaste SM. Skillnaden är att det var skog då och kalhyggen nu. 80 procent av vårt spår gick på hyggen och det gällde att lyfta på fötterna för att inte snava på liggande grenar. Chabbe öppnade briljant med ett perfekt upptag och fortsatte i samma stil. Alla pinnar hem gav betyg 10+10 på specialen. Uppletandet var också bra, betyg 9 med lite tugg.

Vårat spår. Det bruna är kalhyggen.

Lydnaden var stabil. Inte helt bra, men inte heller dålig. Har satt 200 poäng som skamgräns och det klarade vi. När dagen var slut hade vi totalt jobbat ihop 572, 5 poäng, vilket gav en tredjeplats. Det var inte nytt pers men bra nära. Och tolv poäng till och vårt första Cert hade varit i hamn, men det missades på krypet, där ena domaren var obeveklig och visade upp en nolla på spaden. Tyckte jag hörde publikens burop, men det kan också ha varit min egen inre röst. 

Tyvärr har jag lyckats förstöra Chabbes kryp. Förra året kröp han för åttan men jag ville mera och började bråka för att få ned baken på honom. Resultatet har blivit att han knappt vågar röra sig framåt och när han gör det är baken fortfarande väldigt hög.

Söndag; Ny dag - nya möjligheter. Denna gång i söket och vi drog startnummer tre. Högsommarvärme och närmast vindstilla och Chabbe gör sitt bästa sök. Betyg 9, 5 efter avdrag för ett par stopp vid skicken. Uppletande lika bra som gårdagens, betyg 9, 5. Och även denna dag klamrade vi oss över 200 på lydnaden och fick totalt ihop 566,5 poäng, vilket räckte till en andraplats och poängen är nytt pers för oss. Men även denna dag förstörde krypet total lycka genom att vi missade Certet med 0, 5 poäng.

 Finn ett fel?

Sammanfattningsvis en bra helg med betyg nio som sämst på samtliga specialmoment och faktum  är att jag inte bryr mig så mycket om missade Cert. De är mest till för uppfödare. Jag har satt upp mitt mål och utifrån detta är det poängen som är viktigast. Denna helg klättrade vi ordentligt på kvalliistan till spåret på SM och likadant på söket , Det är fortfarande långt till en SM start men vi är betydligt närmare nu än för en vecka sedan.

Har nu anlänt till Piteås fina anläggning där vi också tävlar Spår på lördagen och Sök på söndagen. Vilken tävling de kör: Alla lydnadsklasser på fredagen och samtliga bruksklasser lördag/söndag. Imponerande.

Vädret? Verkar bli tio grader kallare än i Umeå. Svagt turist- men perfekt tävlingsväder.

Resultatlista elitspår, Umeå

Resultatlista elitsök, Umeä 

Prispallen, betygssättning

Vilken förändring Umeå skapade genom att bygga om sin prispall. Från konstnärlig installation till en traditionell prispall på en arbetsdag. Materialet i svart väderbeständigt laminat fungerar bra i fint väder. Kan dock bli halt vid regn. Och med tanke pristagarna medelålder i brukset finns en öppenbar olycksrisk då pallen är väldigt hög.  Faktiskt en starkt bidragande orsak till att jag inte vågade gå för seger vid tävlingarna.

Placeringen är unik, men inte optimal, då den är vänd mot klubbstugans veranda och publiken lockas därmed till att hyłla pristagarna sittandes. En stående respektfull publik krävs för en värdig priscermoni.
Snygg design på pallens siffror höjer betyget med en pinne men den tas bort då domaren som byggde pallen gav oss betyg noll på krypet.

Betyg 8, 75

Ni som känner mig vet att jag är noggrann och inte lämnar något åt slumpen, framförallt inte när det gäller bedömning av brukshundklubbarnas prispallar.

Därför kom jag till Umeå redan på tisdagen, inför helgens tävlingar. Och jag har höga förväntningar på prispallarna norröver, vilket förstärktes under resan hit. Kilometervis med kalhyggen har passerats, och jag har tänkt;

- Behövs det verkligen så här mycket timmer för att tillverka några prispallar.

Men Umeå, Europas kulturhuvudstad 2014, överraskade vid ankomsten. De hade tänkt annorlunda. Den befintliga prispallen var snarare en konstnärlig installation, än en prispall. Skapad av smäcker stålram och naturligt rostad, skapar den en stark kontrast mot naturen. 

Lösningen att inte ha något att stå på var också unikt för klubben. Alla tre pristagare hamnar då på marken när de beträder pallen. Sålunda en jämlik pall där ingen är förmer än någon annan. Dock svår att betygsätta. 

Men igår, två dagar innan tävlingen, förändras allt när en av lördagens domare kommer med släpvagn och parkerar vid pallen 

"Den ska helrenoveras inför tävlingen", var hans korta budskap, när verktygen tas ur bilen och arbetet påbörjas.

Jag har sagt det förr och säger det igen: Min betygssättning har lett till en reell upprustning av prispallarna på landets brukshundklubbar. Och Umeås nyrenoverade pall är bra. Betygsättning sker efter helgens tävlingar. 

Chabbe och jag kör en dubbel. Spår på lördag och sök på söndag 

Mina analysexperter påstod att det inte går att ha mer otur, än vad vi redan haft på söket. De hade fel. Tokfel. För på dagens tävling i Ragunda missade Chabbe en figge igen.

Det var tredje tävlingen i följd som en människa låg kvar i skogen när Chabbe avverkat sökbanan. Vid skarpt läge hade vi nu haft ansvar för tre människors död. Straffet skulle vara livstids fängelse.

Men Chabbe varierar misstagen. Nu har han missat en i första högra hörnet, en i vänstra hörnet och idag den som låg på 175 meter. Det är naturligtvis mest synd om mig som inte får beträda prispallen men det är också synd om Chabbe. Med en missad figge blir det väldigt många tomslag på ett elitsök. Blev väldigt jobbigt för han i dagens högsommarvärme, men han kutade på bra.

Nu saknas bara att missa den sista figgen på 300 meter för att samlingen ska vara komplett, men det kommer väl nästa helg i Umeå. 

Men dagen startade dramatiskt. Jag har dispens från SBK att ha med en skidstav på söket så jag inte faller vid påvisen.  Men när jag idag också kom till starten med mina nya snöskor tog det stopp.

- Dispensen gäller skidstaven men snöskor säger vi nej till. Det är fusk,  sa de med en bestämd jämtlänsk ton och mumlade sedan något om "stockholmare". 

Då jag väljer mina krig tänkte jag snabbt; Inget att bråka om. Snön är ju ändå borta,  Tog av mig snöskorna och passerade startlinjen utan problem.

Uppförsbacken mot SM i år blir allt brantare och idag var det bara vid ett tillfälle som jag kände mig som ett SM ekipage. Det var när jag vände mig mot domarna, och sa:

- Vi står över lydnaden.

För så gör SM ekipagen när det går dåligt på specialen. En härlig känsla: att för några sekunder få känna sig som en av dom.

Betygssättning, prispallen.

Det var inte min mening men min betygssättning av prispallar har skapat panik på landets brukshundklubbar.Vart jag än kommer så hittar jag kasserade prispallar som ersatts av nya. Så också på Ragunda.

Den nya pallen har, som alla nya pallar olika höjd för tvåan och trean, vilket jag har svårt för och leder till ett lägre betyg.

Men pallen är fint placerad framför klubbstugans altan med fin utsikt över tävlingsområdet. Ett plus är också att de klätt pallen med halksäkert material. I Norrland är det ofta snö och is, vilket kan orsaka olyckor på prispallen.

Betyg 8. 5